stackeboon

Saker och ting börjar väl kännas kanske något bättre. Om det är så mycket bättre vet jag inte. Min rosenkvarts går varm om man säger så. Tårarna kommer väl med jämna mellanrum, mycket på kvällen när man ska gå och lägga sig. Men det som är bra är att vi iallafall hör av varandra då och då :) Ett ljussken i allt mörker. Men han ska ju inte vara där och prata. Jag vill ju pussa och krama på honom! Höra hans hjärta slå när jag lägger mitt huvud mot hans bröst. Åhh min älskade varför kan jag inte vara där?