18/9-10 Dag 20
Hej,
Jag önskar jag kunde sätta mig här och skriva att vi har fått en lägenhet, men det kan jag inte tyvärr. Jag har däremot spenderat lite mer än en vecka tillsammans med min man. Vi var så nära att få en lägenhet, dock väldigt dyr, en etta för 5550:- per månad plus el, bredband osv. Mycket krav och säkerheter för dem, men inga för oss. De skulle bli sambos på "prov". Vilket vi tyckte va som ett spel på lotto liksom om det skulle hålla eller inte. Men men ingen av oss tyckte det kändes bra så det var ju ett gemensamt beslut, och det som var jobbigt när man prata med dem var att de ofta sa "OM vi väljer er" Inget säkert altså. Mycket fin lägenhet dock så det var väldigt synd :( Men men sånt är livet, det kommer fler hoppas jag verkligen. Jag vill ju bo med min drömprins.
Jag tycker så synd om min man, tycker inte alls om att lämna honom. Uscha det gör ont i hela kroppen, fysisk smärta och psykisk självklart! Jag känner mig tom, utan honom är jag ingen. Jag har längtat hem men ingenstans är hem utan honom. Jag antar att detta är bra, man lär sig uppskatta varandra, sånt man inte förstår när man har varandra hela tiden. Det är som de säger man vet inte vad man har förrens man förlorar det. Detta är väl ett sätt att känna på det utan att förlora varandra.
Vi får se jag kanske åker ner snart igen iaf åker jag ner senast Torsdag och tar med honom hem igen, min älskade man. Längtar redan efter hans läppar och varma kramar. Älskar honom otroligt mycket, han är det bästa som hänt mig någonsin.
/ Stackeboon
Jag önskar jag kunde sätta mig här och skriva att vi har fått en lägenhet, men det kan jag inte tyvärr. Jag har däremot spenderat lite mer än en vecka tillsammans med min man. Vi var så nära att få en lägenhet, dock väldigt dyr, en etta för 5550:- per månad plus el, bredband osv. Mycket krav och säkerheter för dem, men inga för oss. De skulle bli sambos på "prov". Vilket vi tyckte va som ett spel på lotto liksom om det skulle hålla eller inte. Men men ingen av oss tyckte det kändes bra så det var ju ett gemensamt beslut, och det som var jobbigt när man prata med dem var att de ofta sa "OM vi väljer er" Inget säkert altså. Mycket fin lägenhet dock så det var väldigt synd :( Men men sånt är livet, det kommer fler hoppas jag verkligen. Jag vill ju bo med min drömprins.
Jag tycker så synd om min man, tycker inte alls om att lämna honom. Uscha det gör ont i hela kroppen, fysisk smärta och psykisk självklart! Jag känner mig tom, utan honom är jag ingen. Jag har längtat hem men ingenstans är hem utan honom. Jag antar att detta är bra, man lär sig uppskatta varandra, sånt man inte förstår när man har varandra hela tiden. Det är som de säger man vet inte vad man har förrens man förlorar det. Detta är väl ett sätt att känna på det utan att förlora varandra.
Vi får se jag kanske åker ner snart igen iaf åker jag ner senast Torsdag och tar med honom hem igen, min älskade man. Längtar redan efter hans läppar och varma kramar. Älskar honom otroligt mycket, han är det bästa som hänt mig någonsin.
/ Stackeboon
Kommentarer
Trackback
