31/8-10 Dag 1

Somnade inte innan 12 inatt, låg och väntade på ett sms att jag kunde ringa honom. Försökte både ringa och skicka fler sms men telefonen gick inte att nå. Sen vaknade jag klockan 06.20 försökte återigen nå mannen men telefonen gick fortfarande inte att nå. Panik, en utav anledningarna till att jag varit så ledsen har just besannats, iaf känns det som de. Jag kan inte få tag i honom! I vanliga fall om vi inte är tillsammans pratar vi minst en gång oftast flera gånger om dagen. Visst jag fick ett sms 21.20 att det kanske skullem ta ett bra tag och att han älskade mig. Men jag behövde hört hans röst, höra att han mådde bra, va som hände och att han älskar mig.

Det är så kallad småttingvecka nere på skolan nu och igår var första dagen, så jag förstår ju varför hans telefon inte är på. Det var väl det jag anade innan han åkte och det var därför allt var så jobbigt redan då.

Ni kan väl önska mig lycka till och hoppas att jag snart ska få ett livstecken från honom. Har suttit och klämt på min rosenkvarts några timmar nu på morgonen, köpte en till mig och en till honom. Den skulle vara för romantiken och sen skulle den hjälpa att hålla den i vänster hand om man saknade någon väldigt mycket.

/ Stackeboon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0