stackeboon

Det här är nog en bland de värsta dagarna i mitt liv. Igår styrde jag och mannen i mitt liv bilen ner till sydligare breddgrader. När vi kom över hallandsåsen kom också tårarna, vi var ju snart där. Vi kom ner och började packa in i "lägenheten" Som är ett rum i en så kallad dubblett, det är som en tvåa han delar med en annan studerande.

Vi hade ju planerat hela sommaren att till hösten, altså nu, skulle vi flytta ihop. Dock fins det inte en enda jävla lägenhet i hela skåne där man kan få bo som ett par med en hund. Och när han fick ett rum i denna dubbletten kunde han inget annat än ta den. Nu gör vi allt för att hitta en annan lägenhet. 1:a eller 2:a det spelar ingen roll alls bara vi kan få en lägenhet att bo i! Så om någon känner någon är vi tacksamma för allt!

Jag sov över hos honom från igår, tänk om det ändå hade varit vår lägenhet vi sov i. Nu kommer tårarna igen.. På vägen hem grät jag nästan hela vägen, det kommer i vågor och är otroligt jobbigt. Jag vill ju att han ska vara där när jag kommer hem från jobbet, jag vill kunna krypa upp i hans famn om det varit en jobbig dag. Jag vill vara där när han kommer från skolan. Jag vill vakna bredvid honom och äta frukost mitt emot. Jag vill sitta med honom på kvällen och mysa i soffan framför en bra film. Jag vill att vi ska gå och handla mat tillsammans, gå på promenader och köpa saker till vår lägenhet. Jag vill inte att det ska va mitt och hans, jag vill att det ska vara vårt.

Jag vet att han och jag kommer ta oss igenom detta, riktig kärlek klarar sig igenom allt. Jag vet att han älskar mig och han vet att jag älskar honom. Han är ju mannen i mitt liv.

Nä nu tror jag inte det går att skriva mer, jag orkar inte tänka mer.

/ Stackeboon